Jan Guillou försöker precis som Beatrice Ask att få IPRED-lagen att handla om upphovsrätt. Justitieministerns hållning är knappast förvånande, att tjäna pengar på ägande är en mycket viktig rättighet i moderaternas idiologi. Guillou är mer specifikt bekymrad för författarkårens inkomster som av förklarliga skäl kommer av just rättighetsinnehav (det är svårare att ge live-spelningar för författare).

Det har presenterats mycket intressant kritik mot IPRED-lagen, det mesta finns samlat på stoppaipred.nu. Tyvärr, tycker jag, ägnas en stor andel åt att diskutera fildenlning och uphovsrätt (även där har motsåndsrörelsen mycket bra underlag) men det gör att förespråkarna kommer undan den stora frågan; rättsäkerheten.

Visst har Guillou rätt i att en stor andel av motståndarna mest är intresserade av att fortsätta med fildelning, men att därifrån gå till att det är det som frågan handlar om är tveklöst guilt by association. Tveksamheten runt rättssäkerheten svarar han med att det ligger på ungefär samma nivå som att privata näringsidkare använder övervakningskameror. Liknelsen är helt bisarr i mina ögon.

Privata näringsidkare har inte bara kameror utan även säkerhetsvakter och butikskontrollanter. Dessa kan gripa och hålla kvar snattare i väntan på polis. Motsvarande möjlighet har även vakterna som jobbar med att sätta dit fildelare. Det nya lagförslaget ger möjligheter som i en fysisk butik skulle kunna illustreras så här: Om larmet går på Åhléns skyndar sig vakterna fram och konstaterar att det befinner sig 7 personer mellan larmbågarna. Det finns visst bara en sak att göra: slumpvis välja en skyldig. Att ringa polisen orkar ingen med, de är så sega ändå. Den skyldiga ställs inför ett val: pynta 5000 eller åtal. ”Vi såg vad du gjorde…”

Acceptabelt? Oavsett hur man ställer sig till fildelningsfrågan kan jag inte förstå hur någon kan tycka att det här är rimligt. Konsekvenserna är totalt jävla orimliga i förhållande till brottet.

Som småbarnsförälder har jag lärt mig behovet av att sätta gränser, för gränserna testas, oavbrutet. Det är inte enkelt och lyckas inte alltid helt perfekt, men inte fan kan jag låta bli för det.

Det finns vuxna människor som lider svårt av bristen på gränser. Stackare som inte vet hur det känns att ha en fast med vänlig hand som visar rätt väg i livet. En av dessa stackare är postens styrelseordförande Marianne Nivert. På frågan om hur den berömda VD-lönen bestämdes svarar hon att han fick lika mycket som den förra VD:n. Denne fick hälften så mycket i lön, men lika mycket till satte undan till pensionen (fåglarna i hans hemstad kommer att drabbas av svår fetma). Eftersom Nordström redan får några mille om året i pension från nordea fick han alla pengar i lön. Logiskt. Eller?

Hur den förre VD:ns lön bestämdes nämn inget om, men svaret är nog ungefär detsamma. Frågan: varför just denna nivå? kan nog ingen svara på. En viss Blogge Bloggelito försöker få det till att marknaden bestämmer lönen och undrar om man kan begär att Zlatan ska avsäga sin bamsinglön på samma sätt som Nordström nu gjort. Det finns en skillnad. Zlatan är en produkt. Han är i mångas ögon unik. En person det handlas med. Den som bjuder högst får honom. Att en VD-lön i ett stort företag bestäms av marknaden är ren jävla lögn. Det skulle isåfall betyda att det inte finns någon som klarar jobbet lika bra som kan tänka sig att göra det för mindre pengar. Tror någon på det? Hur stor är arbetslösheten bland ekonomer?

I toppen av varje stort företag finns en styrelse. Det är i praktiken en grupp gubbar, godtyckligt ihopsatt från en urvalsgrupp bestående av likadana gubbar. I teorin bestäms styrelsens arbete av företagets ägare, men det är här gränserna saknas. Avståndet mellan ägarna och styrelsen är så stora att en fråga måste vara stor och viktig för att det ska bli någon reaktion från ägarsidan, hur stor är den gräns som testas. Hur stor måste VD:ns lön bli? Hur mycket kan styrelsen ge sig själv i bonus? Det handlar inte om kompetens, inte heller om frånvaro av densamma. Det handlar om fjortonåringar på skolresa.

Testing testing…

november 19, 2008

Med en ny blogg kan det vara klokt att gå ut hårt och skriva nåt fruktansvärt klokt och intressant så den förvirrade stackare som faktiskt hittar hit inte somnar. Jag satsar mer på min andra post.

Varför centrifug då? lampa, kork och havregryn var upptagna.

De flesta bloggar som finns har inga läsare, jag vet det. Jag har inga ambitioner att klättra på topplistor. Det finns bara så mycket dumhet som jag inte kan låta stå oemotsagd. Du kommer snart att förstå…